Ulla Melin Emilsson har skrivit en bok om hur vardagen gestaltas i tre olika gruppboenden för dementa. Hon beskriver hur dementa och vårdbitrden faktiskt handlar i olika situationer och försöker ge ett förståelseperspektiv på vårdens vardag som utgår från relationerna dels mellan vårdare och vårdtagare, dels inom dessa grupper. Trots att vårdbitrdena är positiva till gruppboendet som vårdform har de svårt att orka med sitt arbete. En slutsats författaren drar är att de gruppboenden hon studerat präglas av just de förhållanden som verksamheten skapades för att undvika: passivitet och ensamhet.