Året är 1972. Bomberna faller över Vietnam. En journalist i TV rapporterar: ”En amerikansk soldat har stuckit upp en bajonett i en vietnamesisk flickas fitta”. Det blir ramaskri i svenska medier. Men inte för det fruktansvärda dådet, utan för att journalisten har sagt fitta. Berättelsen handlar om Sofia, en ung människas politiska uppvaknande, men också om hennes utveckling till vuxen. Hon bor i en svensk småstad, hatar orättvisor och dubbelmoral. Sofia blir så upprörd över kriget att hon går med i FNL-gruppen. Vietnam och solidariteten med det vietnamesiska folket är nu ständigt närvarande i hennes liv. Det känns som om hon har fått en ny familj. Sammanhållningen, sången och musiken ger kraft. Hus ockuperas. Kvinnor och tjejer kräver sin rätt. Allt är möjligt.   Men det lilla orosdjuret i Sofias mage gnager och eksemet kliar värre än någonsin. Hemma är ingenting som vanligt. Mamma förändras och pappa är nästan aldrig hemma. Och den fria kärleken är  mycket svårare än hon kunnat ana.  Hon för en inre kamp mot sin egen rädsla och en yttre mot droger och orättvisor i världen. Sofia börjar förstå att mod kan se ut på så många olika sätt.