Under 1980-talet drabbas många åländska ungdomar a av en masspsykos. De lägger all sin tid, all energi och alla pengar de äger på att bli rockstjärnor. De startar band, repar och skriver musik som om deras liv hängde på det. De festar vilt i svinkalla lokaler som luktar skunk. De intar scenen med så mycket spandex, pudelpermanenter och pyroteknik att det räcker för att starta ett mindre krig. De grälar, garvar och skapar grymt mycket bra musik som folk inte får nog av att dansa, rocka och partaja till.

Boken bygger på intervjuer med medlemmar i Good Evening Manchester, Limelight, Gycklarnas afton och mängder av andra kultförklarade åländska 1980-talsband. Här avslöjas hur Limelight sumpar sitt skivkontrakt, vems gitarrljud som är högt nog att äta med sked, vems gura som tar eld mitt under en spelning, vem som är först ut att spela i Sovjet och vem som både pissar och spyr bakom sina förstärkare på Badhusparkens scen.

Det är en bok som handlar om musik, vänskap, glädje, sorg, uppror, spruckna drömmar och inte minst om hur svårt, härligt och ibland farligt det är att växa upp under 1980-talet.