Det r en l rdagkv ll i juni 1941 i Malm . En sju rig liten knatte sitter tyst och glor p de asfulla vuxna i rummet, hans far som r s f rtjust i nazister, hans slampa till mor och deras patetiska v nner, Asta och Kjell. Knatten heter Sven och detta r kv llen n r han f r f rsta g ngen ska f rs ka d da en m nniska. Han lyckas inte denna g ngen, han r p tok f r liten. N stan fyrtio r senare r Sven en isolerad man utan v nner, lika f rsummad nu som n r han var barn. Han har blivit en menl s och osynlig nolla. Hans liv r ointressant och f ruts gbart, och det r precis s han vill ha det. Det r hans trygghet. Men s en dag f r han nya grannar. Janne r en ansvarsl s od ga som g r precis som han vill. Hans flickv n Lillan r naiv, godhj rtad och romantisk, men har inte mycket att s ja till om. Det r inte f rr n Janne vertalar henne att f lja med ut och l mna deras lille son ensam varje kv ll som allt g r t helvete. "Tiden skyndar f rbi, p v g n nstans, p n t vis, tills synen av den d de och den v ta fl cken som sprider sej framtill p jeansen b rjar tr ka ut honom. Det skymmer. Gatlyktorna har t nts, ljuset reflekterar i f nstret nere i trappan d r slyngeln ligger och skr par. Sven h r det svischande ljudet av bild ck p v t asphalt. Det l ter som det regnar. 'Jag m rdade en man, sen m rkte jag att det regnade." Det r summan av kardemumman. P tal om ljud: det p minner honom. Han h r inte barnet. Den lille stackaren har v l gr tit sej till s mns. Alldeles ensam. Igen.