Vi får följa med i glimtar, på en hisnande livsresa. Som en envis bön som trots allt vinner mark och trotsigt expanderar, men som också hela tiden störs av normens ifrågasättande och det invandas svarta klo. Det handlar inte om bravader och yttre framgångar, utan om att våga följa den inre kompassen och hur tvivel och salighet samsas om utrymmet. När sedan huvudpersonen får sin livs utmaning öga mot öga med ondskan personifierad i en lastbil på Drottninggatan i Stockholm, testas förtöjningarna och det visar sig att rädslan kan vara den främste förlösaren. Berättelsen lämnade ett avtryck och en tillåtelse att låta livet expandera och våga möta sig själv i flera dimensioner och olika aspekter. Jag vaknade morgonen efter det jag läst ut boken med meningen, "Mästaren är Livet Själv".