Göteborgs Arbetareförening bildades vid ett möte i Börsen den 19 augusti 1866. Efter ett år hade föreningen över 3 000 medlemmar. I Göteborg fanns ett uppdämt behov av idéer som kunde utveckla folks villkor inom en rad viktiga områden: bostäder, arbetsförhållanden, sociala skyddsnät, möjligheter till lån och mycket annat. Föreningen fångade upp krav och önskningar, byggde hus för kultur och möten – och mycket mer. Under en period ägde föreningen tre betydande komplex. Det största, ”Arbetareföreningen”, låg vid Järntorget. Det var samlingspunkten för stadens föreningsliv. Så här skrev C R A Fredberg, författare till det klassiska verket Det gamla Göteborg om livet i föreningens hus: ”I Arbetareföreningens lokaler kämpade föreningens gamla debattörer mot den nyaste åskådningens män. Där höllo socialistagitatorerna brandröda tal, hädade och smädade all mänsklig samhällsordning, där var skrän, oväsen, medan frälsningssoldater och andra fromma själar föllo på knä mellan bänkarna och bådo till Gud för de förtappade socialisternas själar. När stunden före resolutionernas antagande kom, drevo socialisterna den taktiken att kommendera upp fackföreningarna, som höllo möten i husets andra salar, de kommo i manstarka grupper, överröstade Arbetareföreningens äldre medlemmar och afgjorde besluten. Så tedde sig den socialistiska arbetarrörelsens första intåg i Arbetareföreningens hus.” I denna bok sammanfattas 150 års verksamhet. Föreningen lever vidare, i dag i annan form än vid starten, men är alltjämt en aktiv deltagare i samhällsdebatten.