Folkkomedin Hemsöborna (1889), en dramatisering av romanen, och sagospelet Himmelrikets nycklar (1891) tillkom under pressande yttre omständigheter, som påverkade utformningen. Båda pjäserna rymmer fängslande enskildheter samtidigt som de i sin tillkomstprocess belyser skapandets problematik hos ett dramatiskt geni. Hemsöborna bjuder enligt en kritiker "naturliga och kraftiga, stundom humoristiska, ljust färglagda tavlor ur livet i Stockholms skärgård", medan Himmelrikets nycklar enligt en annan kritiker kan karakteriseras som "besynnerlig, men genial", en fantasifull blandning av sagospel, samtidssatir och desillusionerad sökarkamp.