1908 bodde det i Örebro strax under 30 000 personer, men staden hade tre biografer som visade film med flera föreställningar dagligen. Därtill tillkom en och annan ambulerande förevisare, som kunde stanna en längre period med visningar i någon av nykterhetslogernas ordenshus. Denna avhandling skriver svensk filmhistoria ur ett lokalt perspektiv. Det är inte filmerna i sig som står i fokus. Istället diskuteras relationerna mellan de tidiga ambulerande filmförevisarnas program och de lokala sammanhang de kom att ingå i. Filmen introducerades i mindre städer och på landsbygden i folkrörelsernas hägn; i Örebro var det framförallt Arbetareföreningen som hyrde ut sin lokal Stora Åvik till gästande förevisare. När Arbetarekommun startade Örebro-kuriren, öppnade Folkets Park och ordnade cirkusbasarer blev också de viktiga för att förstå hur biograffilmen formades till ett populärt nöje.