Boken, som ges ut i en tredje upplaga, är en rik skildring av folklig ornitologi i Sverige.

Vi möter ett myller av namn och platser. Här ges inte bara svar på hur en fågel använts, benämnts eller uppfattats, utan också om när, var och av vem informationen har getts.

I det förindustriella Sverige var ett visst mått av fågelkunnande nödvändigt för att klara av tillvaron. Man lade märke till de olika fåglarnas uppträdande, eftersom man menade sig kunna utläsa stundande händelser, väderlek, årsväxt eller rent av krig utifrån detta. Och på fåglarnas läten trodde man sig kunna tyda dolda budskap.

Författaren tränger ner i tidsdjupet och studerar den folkliga ornitologin under 1700-talet och det tidiga 1800-talet. Här framträder en omfattande och sofistikerad fågelkunskap.

Ingvar Svanberg har tidigare givit ut flera böcker inom den i Sverige relativt nya disciplinen etnobiologin, det vill säga studiet av människans bruk av och föreställningar om växter och djur i det förindustriella samhället.

På Dialogos Förlag har han tidigare utgivit bland annat: Siskeburar och guldfiskskålar. Ur sällskapsdjurens kulturhistoria (2001), Däggdjur i svenskfolklig tradition (2007), Groddjur och kräldjur i svensk folklig tradition (2009) och Folklig botanik (2011)