Vad innebär ”det dokumentära” när det handlar om litteratur? För att förstå det måste vi uppmärksamma att dokumentär­litteraturen har en särskild performativitet. Den måste själv framställa sitt anspråk på att vara ”dokumentär”, samtidigt som den framställer verkligheten, och denna själv­reflekterande process visar sig snart genomgripa alla nivåer i texten.

     Anna Jungstrand föreslår en analys som tar hänsyn till hur dokumentärlitteraturen be­tingas av en förhandling mellan två situationer. Därmed får konstruktionen av röst en dubbel botten och det litterära tilltalet behöver läsas på ett annat sätt än i skönlitteraturen. Exemplen hämtas ur den svenska dokumentarismens klassiker från tiden kring 1968 – bland ­andra P O Enquists ­Legionärerna, Sara Lidmans och Odd Uhrboms Gruva och ­Birgitta Stenbergs Rapport.