Om Anhörigresan: Det finns 1,3 miljoner anhörigvårdare i Sverige enligt Anhörigas riksförbund, alltså drygt 10 % av befolkningen. Det är en grupp som inte pratas mycket om. Deras insatser beräknas spara 183 miljarder kr om året för samhället. Men allt går inte att räkna i pengar. En anhörigvårdare delar ofta liv med den man vårdar, går tillsammans en bit på en speciell resa som man sedan bär med sig vidare i form av erfarenheter, minnen, frågor, funderingar, lärdomar, tankar till förbättringar o.s.v. Vi anhörigvårdare behöver bli upptäckta av samhället, vården, varandra och oss själva. Boken har olika målgrupper: anhöriga, särskilt dem som vårdar åldrande, multisjuka närstående. Många kan känna igen sig i erfarenheterna. Som anhörigvårdare kan det vara svårt att komma hemifrån eller delta i en samtalsgrupp, då kan man läsa en bok och se att man inte är ensam. Boken riktar sig även till alla som arbetar inom vården. Jag vill lyfta fram sjukvården, särskilt äldrevården ur en anhörigs synvinkel och visa på anhöriga som en del av vårdteamet. Informationen och kommunikationen mellan vården och anhöriga behöver bli bättre. Vården är mest praktiskt och medicinsk, det behövs. Men människan är en helhet, har sin historia, nutid och framtid som kraftigt påverkas av det som händer. Även den mentala delen med frågor och funderingar, oro, rädsla, hoppet, sorgen och existentiella frågor behöver få utrymme inom vårdprocessen. De allra flesta som arbetar inom vården gör sitt bästa men tiden räcker inte till allt och alla kan inte vara experter på allt. Mera resurser behövs, olika kompetenser behöver kopplas in vid behov. Detta är en fråga till beslutsfattare: politiker, tjänstemän, verksamhetsansvariga, arbetsledare. Äldrevården angår oss alla. Alla blir vi äldre och medellivstiden ökar. Sannolikheten att själv bli hjälpbehövande eller anhörigvårdare ökar också.