Virvel innehåller en diktsvit och tre prosatexter som handlar om vägen från balettsalen till skrivandets och skriftens källor.

Virveln som fenomen är ledmotivet i Lotti Sharifs texter om dans och skrivandet hennes sökande efter ett språk och efter att låta kroppen minnas. I hennes texter är virveln både en metafor och ett verkligt fysikaliskt fenomen som dansaren rör sig i, även i den klassiska dansens traditionella koreografier. Här låter hon sina minnen av den klassiska balettens rörelsemönster skrivas in mot en fond av den fria dansen, och hon ser de motsatta kraftfälten mötas och bilda – en virvel. 

Isadora, den första av bokens essäer, handlar om pionjären Isadora Duncan och hennes kritik av balettens regelverk, som utmynnade i hennes idéer om dansens källa, "The Great Source" från 1913. Där ger naturens vågrörelser dansen ett virvlande språk. Men var finns ett virvlande sätt att skriva? Och vem hindrar oss från att våga dansa och skriva fritt? Frågorna är variationer på bokens ledmotiv: dans, kropp och skrivande.

I sin bok för Lotti Sharif även en dialog med den franska filosofen Hélène Cixous och hennes idéer om skrivandets källor: kroppen, kärleken och döden. 

Boken avslutas med essän Barnet & vingen som handlar om en arkeologisk gravplats, där en mor vilar tillsammans med sitt barn på en svanvinge. Det är ett tecken som talar till framtiden: Svanvingen som lyfter kommer att bära barnet till ett rike bortom döden. 

Lotti Sharifs texter rör sig mot källorna, som kan ge oss ögonblick av frihet och självförglömmelse. Flickan skriver sig fri från spegelbilderna i balettsalen, som om skriften vore dans. Hon skriver sig en väg till källans utmarker. Det är konsten som utväg. 

Lotti Sharif har tidigare medverkat i antologierna "Många röster, många rum: Läsestycken från höst till höst" (Arcus, 1997) och "Covid 19 och kulturen" (Bokförlaget Korpen, 2020). Hon är sedan 2023 medarbetare i podcasten HÖR DU SOM HAR ÖRON tillsammans med Karolina Gustavsson.