För att bryta tystnadskulturen måste man snabbt förhöra brottsoffer och vittnen och se till att de får skydd om de behöver. Andra viktiga faktorer kan bland annat vara att dokumentera bevis i ett tidigt skede samt att ge tidiga utsagor ett större bevisvärde.

I en tystnadskultur finns det många olika skäl till att inte prata med polisen om brott man utsatts för eller bevittnat. De starkaste mekanismerna för tystnad är skam och skuld, rädsla för repressalier samt bilden av att polisen ändå inte kan göra något.
De flesta skäl för tystnad uppkommer redan då brottet sker. Dessutom ser vi exempel på att andra påminner brottsoffret eller vittnet om tystnadsnormer, utövar socialt tryck eller hotar den som pratar med polisen, säger Johanna Skinnari, projektledare, Brå.
Personer som fått en hotbild mot sig till följd av samarbete med rättsväsendet kan få göra stora inskränkningar i sitt liv, eller till och med lämna det. Därför är det viktigt att det finns skydd för dem som behöver det. Myndighetspersoner och ideella stödpersoner måste också vara trygga med att skyddsinsatserna är uthålliga och tillräckliga. Annars förstärker de brottsoffers och vittnens känsla av att det kan vara riskfyllt att samarbeta med rättsväsendet.

Enligt dagens lagstiftning läggs störst vikt vid de utsagor som lämnas under rättegången. Brottsoffer och vittnen kan alltså under en rättegång, som en följd av påverkan, ändra uppgifter som de lämnat tidigare i processen.I arbetet med att utreda misstänkta brott, kan uppgifter från brottsoffer och vittnen vara en avgörande pusselbit för att komma vidare. På brottsplatsen är brottsoffer och vittnen ofta mer benägna att berätta för polisen vad de sett och hört, än senare under utredningen. Det är också viktigt att så tidigt som möjligt hålla förhör medan minnesbilden är färsk. Beställ ditt ex och läs mer!