Veronica Palm om boken:

"Systerskap är inget gulligt eller mysigt. Det är ren och skär makt. Om vi lär oss använda verktyget rätt så kan fler kvinnor ta plats utan att vakna med huvudvärk trots att de sover med bettskena. När jag som tjugoettåring valdes till ersättare i kommunfullmäktige hade jag velat att den här boken fanns. När jag mer än tjugo år senare avgick jag från socialdemokraternas partistyrelse och verkställande utskott, som ordförande för Stockholms socialdemokrater och efter att i tretton år varit riksdagsledamot, hade jag många gånger saknat att läsa den här boken.

Vi som blev vuxna i den tredje vågens feminism i kölvattnet av Fittstim tvingades lära oss prestera på samma villkor som killarna. Vi hade ju tillträde till rummen så vad kunde vi gnälla över? Vi bet ihop. Vi presterade. Vi var duktiga flickor. Men efter hand så började jag se att killarna hade något vi saknade. De hade varandra. De valde varandra. De såg varandra. Och de hade en självsäkerhet i att ta plats som vi bara kunde drömma om. Boken tar läsaren med på en resa genom olika typer av systerskap. Men hjälp av mina erfarenheter benas begreppet Systerskap ut under rubriker som Den korta kjolen, Duktig flicka, På männens villkor, Good enough, Revolution i det lilla och Feministiskt förebildskap. Systerskapet blir både begripligt och lätt att ta till sig för den som behöver. Och det behöver hon som har ett bra liv, ett schyst jobb och en jämställd sambo men som ändå känner att det är något som skaver. Jag tar med läsaren in det som blev min värld som vuxen. In i mina tankar och till mina döttrar. In på möte med det socialdemokratiska partiets verkställande utskottet och i riksdagens kammare. Läsaren får vara med när Stefan Löfven bildade regering, när Håkan Juholt avgick och när Mona Sahlin bad mig bli skuggminister. Läsaren får också följa med till min barndom där jag letat efter svar på hur jag blev den jag är. Och möta mig under tonåren då jag brottades med att få vara den jag var trots klass och kön.

I berättelserna försöker jag verkligen vara sann mot mig själv och det jag upplevt. Kanske känner sig någon av de människor jag mött utlämnad. Min mening har aldrig varit att skada eller såra. Min mening är att vara sann. Om vi inte ser sanningen och hur könsroller skadar så kan vi inte förändra. Jag har nu avsagt mig alla förtroendeuppdrag i politiken, men jag tänker inte avsäga mig rätten att förändra när så mycket finns att göra.