Maria bor kvar i föräldrahemmet och är sedan en tid ensam ansvarig för familjens arrende, inte minst för gammelskogen där hon känner, älskar och värnar om varje träd och sten. Hon lever på ett slags undantag, utanför tiden och samhället, jobbar hårt men finner stor styrka och frihet i det liv hon valt. 

Samtidigt gör sig världen utanför påmind i kommunens åtstramningar och skogsägarnas krav på lönsamhet. När hennes tvillingbror återvänder hem efter många års vistelse på mentalsjukhus förändras vardagen och syskonens relation måste finna sin plats i det nya. 

Syskonen är en högaktuell och säregen hyllning till skönheten och skörheten i människan och i naturen. Med en förunderlig lätthet och precision mejslar Margareta Lindholm fram denna arbetarskildring med dagens svenska glesbygd som skådeplats. 

Hennes prosa är lågmäld, ljus och gnistrande vacker. Berättelsen är enkel och stillsam med dramatiska undertoner, om kärlek och närhet som på ett sätt också binder oss fast. 

"Margareta Lindholms prosa är enastående. I bägge betydelserna: dels vacker, betydelsetät, dels säregen och unik. Vetskapen om att hon bär med sig både erfarenheten av att leva i Kynnefjälls skogar och av att ha kämpat med afasi är inte nödvändig för att se det, men den skapar också ett slags tyngd, en särskild botten åt en liten lätt bok som väger tungt. I positiv bemärkelse." Strömstads tidningen, Marita Adamsson

"Språket är meditativt, sparsmakat och rogivande (...) Samtidigt finns där en stor värme, hemkärlek och syskonkärlek. Det sparsmakade gör att läsaren får känna mer, och fylla i tomrummet med egna erfarenheter och tolkningar. Det är också något som Lindholm fått beröm för innan; att med sparsmakat skriftspråk lyckas lägga avtryck i läsarens medvetande. Mycket tänkvärd bok. Helhetsbetyg: 5 av 5." BTJ, Maria Lindgren

"Margareta Lindholm har en säregen förmåga att skriva fram en atmosfär där livet på en och samma gång känns outhärdligt skört och segt. (...) det fina med Margareta Lindholms romangestalter är att de kommer nära och blir levande just för att de tillåts behålla sina tystnader och hemligheter. Mellan Bror och Maria finns en stark förståelse, som smittar av sig på läsaren. Man behöver inte fatta allt om alla. Den förståelse som texten manar fram är snarare en förståelse för det mänskliga. Hållningen är hoppfull och lägger sig fint till rätta jämte andra, mörkare stämningar i boken." Göteborgs-Posten, Malin Lindroth

"Det här tycker jag är en fantastisk bok! (...) det är som poesi, hela den här historien. Ändå finns det något dramatiskt som ligger och fladdrar (...) Det är nästan som att läsa Torgny Lindgren, som är min favoritförfattare, för hon har skalat bort allt onödigt. (...) Margareta har verkligen plockat ut essensen så ibland är det verkligen som att läsa poesi. Jag tyckte att den här var otroligt bra. (...) Den är ganska kort, den är lättläst och det är ett otroligt flöde i den här." Go kväll, Johan Malm

"Det avskalade språket bildar liksom ett undertryck och en stark känsla av autenticitet. Jag förflyttas till det lilla huset vid gammskogen utan startsträcka och befinner mig sedan där, tätt inpå Maria och Bror, under bokens 156 sidor. (...) Det är en drabbande skildring av hur det kan vara att leva med en anhörig som är psykiskt sjuk. (...) När jag har läst ut boken funderar jag på vad det är som gör att skildringen ändå känns så ljus. Jag tror att det handlar om att Marias och Brors självvalda utanförskap skrivs fram med en sådan självklarhet. Som ett slags innanförskap, i samklang med naturen. Det är ingen okomplicerad tillvaro, men i grunden genomströmmad av kärlek. Kan man leva så här? Visst kan man det. Det är på många sätt en motståndshandling." Sydsvenskan, Oline Stig

"Syskonen är trots sina få sidor en bok som stannar kvar i medvetandet (...) Språket är avskalat och snyggt, allt flyter på utan avbrott. Margareta Lindholm fångar skickligt balansen mellan stora livsomvälvande händelser och en långsam tillvaro där skogen och årstiderna styr." Dagens bok, bokblogg

"Boken är varm, generös (...) Så ovanligt att läsa en bok där omtanke och medkänsla har en så stor roll. Jag har länge längtat efter den här boken, utan att veta om det." violens boksida, bokblogg

"Ni vet vissa böcker, de besitter en slags känsla och man blir nästan trollbunden av stämningen och språket. Syskonen är en sådan. (...) det är just i den enkelheten som boken kommer till sin rätt. I det sparsmakade finns en botten fylld med värme, oro, ångest, kärlek och ömhet." beccasbokhylla, bokblogg