Varje försök att utreda vad människan är placerar tänkandet där antropologi möter politik. Att definiera människan som en varelse av det ena Homo sapiens eller andra Homo faber slaget, innebär nödvändigtvis att man börjar beskriva en hel värld. Antropologin tar inte slut vid vår arts gränser utan tenderar att förvandlas till kosmologi och filosofi. Det mänskliga är aldrig fixerat en gång för alla utan i ständigt blivande. Den amerikanske filosofen och religionsvetaren Bruce Rosenstock inleder detta nummer med en vindlande essä om tvåfotadhetens naturhistoria som pendlar mellan det antropologiska och det politiska, det kosmologiska och det filosofiska.