Den 12 september 1745 gick ostindiefararen Götheborg på grund och förliste vid inloppet till Göteborg. Skeppet var fullastat och på väg hem efter sin tredje Kinaresa som hade varat i 30 månader. På 1980-talet gjordes en marinarkeologisk undersökning av det lilla som fanns kvar av skeppet där man dock fann mycket annat och idén föddes att återskapa skeppet. Svenska Ostindiska Companiet AB bildades 1993 och 1995 började det stora projektet att återigen bygga Götheborg. Det tog naturligtvis sin tid och skeppet sjösattes den 6 juni 2003 för att sedan döpas av drottning Silvia den 3 september 2004. Den 22 maj 2005 var det äntligen dags för provsegling. Skeppet är ett bevis för att man på 2000-talet kan bygga en perfekt kopia av ett 1700-talsskepp. Skeppsbyggarna har i alla detaljer försökt så långt som möjligt att använda sig av de material och tekniker man använde då.

Nu utkommer skeppets kapten Peter Kaalings bok om ostindiefararen Götheborgs fantastiska resa till Kina som varade från den 2 oktober 2005 till den 9 juni 2007. Den lyckade resan var ett stort äventyr för besättningen men även ett oerhört gott betyg till skeppsbyggarna. Kapten Kaaling beskriver strapatserna under seglingen och hur det faktiskt går till att segla att klassiskt segelfartyg. Inte minst spännande är att läsa om den ca 40 dygn långa seglingen över Södra Indiska Oceanen, The Roaring Fourties, där seglingskunskaperna sattes på prov. Vi får också läsa om alla de exotiska hamnar skeppet anlöpte och alla festligheter som anordnades. Hela boken är illustrerad med ett stort antal färgfotografier.

Ur kapten Kaalings förord:
Man fattar inte riktigt att man har varit med på den här resan. Jag brukar säga, att om jag får berätta om den tillräckligt många gånger, så kanske jag fattar till slut! Spänningen och tjusningen i att få segla ett skepp från 1700-talet, där skrov och rigg är så nära originalet som möjligt, är obetalbar. Alla möten med så många olika människor under resans gång har varit mycket inspirerande. Det har varit allt ifrån barn till kungar och presidenter. Alla har visat ett stort intresse för oss och skeppet. Vi brukade säga att skeppet var lastat med Friendship. Det har man bjudit på i hamnarna så att vi ibland måste lasta däckslast!