»Vill du veta varifrån Putin kommer? Vad det ryska folket är i dag? Och varför? Läs den här boken.« Svetlana Aleksijevitj

»En kväll strax före kriget mot Ukraina 2014 blev jag hembjuden till en bekant i Moskva. Ett litet bostadshus i centrum. Middagen lagades av en filippinsk hushållerska. På ett vackert bord stod champagne. Gästerna diskuterade nyheterna. Putin kalla­des för tsaren. Oligarkerna hyllades som visionärer, de donerade stora summor till modern konst, och inte vilken som helst utan bra modern konst. Gästerna utbytte åsikter om samtidskonsten. Namn, namn, namn. Känner du honom? Jag kan presentera dig. Inget att tacka för. Jag åt och sade ingenting. Jag hade just kommit tillbaka från Rjazanregionen, från en väglös by där man släckte skogsbränder med hinkar. Maten var utsökt.

Jag tror att jag hade lärt mig Moskvas viktigaste regel: 

Låt maten tysta mun.«

Jelena Kostiutjenko

Mitt älskade land är en reportagebok om ­Ryssland, om korruptionen och rovdriften på natur och människor. Jelena Kostiutjenko arbetade i sjutton år på Novaja Gazeta och lever sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i exil.

»Kostiutjenkos svidande reportage lyfter fram ett Ryssland som få utomstående får se. Med en sparsmakad, orubblig prosa blottlägger hon cynismen och korruptionen, men också modet och hjärtat hos sitt älskade land.« Clarissa Ward, CNN

Jelena Kostiutjenko, född 1984 i Jaroslavl, Ryssland. Började att arbeta på Novaja Gazeta som sjuttonåring och har kallats Anna Politkovskajas efterföljare. År 2014 kunde hon visa att det fanns ryska soldater i ockuperade Donbas. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 var hon den enda ryska journalist som släpptes in i landet och blev först om att rapportera från ryskockuperade Cherson. År 2022 nominerades hon till Årets journalist i Europa av European Press Prize. 

KRITIKERRÖSTER

»Det första man ska säga om boken är vilken fantastisk reportagejournalist Jelena Kostiutjenko är. Hon letar upp platser och människor som ingen annan rapporterar om. Den här boken spänner över femton år av skrivande. Det är alltså från det att hon var tjugo år och hängde med marginaliserade ryska ungdomar i laglösa förorter och ända fram till krigsrapporteringen på senare år i Ukraina. Och det finns ett kapitel i slutet av boken, från Mikolajiv i södra Ukraina. Det där är arton sidor som alltså, det går inte att värja sig från. Jag grät när jag läste det. Hon skriver helt otroligt faktiskt.« Fredrik Wadström, Kulturnytt P1