Hur man än tittade på dem så var det omöjligt för någon utomstående att se någon skillnad. Men hade man levat med den hela sitt liv som jag så var det ändå uppenbart. Till exempel hade lillbrorsans födelsemärke bytt plats på skinkorna – sånt som ändå var omöjligt att bevisa. Vad gäller mamma så hade vänstra kindens fräknar hamnat på höger och tvärtom. För egen del var jag helt och hållet samma person, åtminstone rent fysiskt. Men min själ och mina tankar var däremot utbytta mot jag vet inte vad. ”Det är korta små pärlor till berättelser.” ”Vedervärdigt och fullständigt… underbart.” ”Jag skrattar och gråter på samma gång.” ”Jag vrider mig av ollust. Samtidigt är det så jävla bra!” ”Absurt och surrealistiskt.” ”Mästerligt!”