I mitten av 1800-talet revs vallarna vid Vadstena slott. Idag omsluter vallar åter Vadstenas borggård. Under de 150 år som gått mellan vallarnas rivning och återinvigning har såväl Vadstena som andra vasaslott restaurerats och förändrats till de byggnader vi känner idag. Restaureringarna har skett inom ramen för en offentlig diskussion och organisation. Hur har argumentationen kring bevarande av vasaslotten som kulturarv etablerats och förändrats? Vad säger gestaltningarna om offentlig historiesyn och synen på slotten som uttryck för renässansens konst och arkitektur under olika tider?

Mia Geijers doktorsavhandling handlar om hur några av landets mest välbekanta historiska byggnader etablerats som nationella monument och formats till ett nationellt kulturarv.