Beskattning av varutransaktioner är en central del av det harmoniserade mervärdesskattesystemet inom EU. När det första och andra mervärdesskattedirektivet trädde i kraft var utgångspunkten att leveranser av varor som huvudregel skulle beskattas i den medlemsstat där varorna hade sitt ursprung. En sådan utgångspunkt ansågs nämligen bäst stämma överens med tanken om en gemensam europeisk marknad. Genom nu gällande regler avseende unionsinterna förvärv sker dock beskattningen i destinationsstaten när en vara säljs mellan två medlemsstater. Reglerna innebär också att gränsöverskridande varutransaktioner behandlas annorlunda jämfört med inhemska. Mot bakgrund av att mervärdesskattesystemet bland annat ska främja den inre marknaden inom EU uppstår därför en spänning mellan den mervärdesskatterättsliga behandlingen av inhemska leveranser av varor och unionsinterna förvärv av varor. Hur olikbehandlingen kommer till uttryck och om den innebär att reglerna avseende varutransaktioner står i strid med mervärdesskattens ändamål att främja den inre marknaden är därmed två frågor som i dagsläget är aktuella, inte minst med tanke på diskussionen kring det slutgiltiga mervärdesskattesystemet som pågår inom EU.