Romanen Kybele och Mars tar vid där Resan till Kybele slutar. Katastrofala händelser inträffar på Kybele när rörelser i planetens mantel skapar jättevulkaner som helt ändrar förutsättningarna för invånarna. På Mars leder skapandet av nya ekosystem till att kaskeloterna får en överraskande roll och människorna från Maa börjar tvivla på att deras uppdrag kan genomföras. På Kybele får en ofärdig babyport ta på sig ansvaret att trots bristande förmåga vägleda de kvarvarande människorna.
De relativistiska tidsfenomen som uppträder när man accelererar till höga hastigheter gör att människorna ombord på de interstellära rymdskeppen inte bara färdas långt i rummet, utan även långt fram i tiden.
Romanen undersöker vad detta gör med oss som människor - när tiden flyter och människor rör sig olika snabbt mot framtiden. De enorma avstånden i rymden blir också till enorma avstånd i tiden. Vad betyder det för vår uppfattning om vad det är att vara människa när hela mänskligheten inte har ett gemensamt nu?