I den här boken undersöker Bonnie Honig hur historiska och samtida kriser har påverkat demokratins utveckling. Hon hävdar att demokratier måste motstå den frestelse att fokusera på livets nödtorft (mat, säkerhet, förnödenheter) som krisen medför, eftersom detta tenderar att privatisera och isolera medborgarna istället för att föra oss samman i strävan efter en bättre framtid. Honig undersöker sambanden mellan det nakna livet och ett mer fullödigt liv, mellan kris och utveckling, och hävdar att kriserna visar att vi på nytt måste uppmärksamma en paradox inom demokratipolitiken som vi ofta bortser från: att vi behöver goda medborgare med höga ideal för att skapa en god politik, samtidigt som vi behöver en god politik för att ingjuta idealism i medborgarna. Bonnie Honig är professor i statsvetenskap med politisk teori och rättsteori som forskningsområden. Krispolitik är den första av hennes böcker som ges ut på svenska.