Syftet med avhandlingen är att beskriva och analysera hur Försäkringskassans organisationskultur har förändrats. Mer specifikt är syftet att fånga förändringarna i Försäkringskassans organisationskultur genom att studera tjänstemännens relationer, reaktioner och handlingsstrategier över tid. De centrala frågeställningarna är följande: "Hur har försäkringskassans organisationskultur förändrats?", "Hur förhåller sig de anställda till organisationskulturen?" och "Hur kan samspelet mellan organisationskulturen och de förändringar som skedde i och med förstatligandet och sammanslagningen år 2005 och framåt förstås?". Avhandlingen tar sin utgångspunkt i begreppet organisationskultur vilket i den här studien avser de artefakter och de gemensamma normer, värden och grundläggande antaganden som utvecklas i en organisation när medlemmarna samverkar med varandra och omvärlden. Fem kulturella teman strukturerar analysen: identitet, status, kön, hot och räddningar. För att kunna följa och analysera den förändring som kulturen har genomgått är dessa teman kopplade till olika förvaltningsmodeller: en byråkratisk, en professionell, en folkrörelsemodell samt en marknadsmodell. Studien baseras dels på interntidningar, dels på intervjuer med anställda. Materialet belyser Försäkringskassans förändring från att vara rotad i en småskalig folkrörelsetradition till dagens sammanslagna, statliga myndighet. Organisationskulturens djupaste lager är grundläggande antaganden. Avhandlingens lyfter fram följande tre antaganden som betydelsefulla i Försäkringskassans förändringsprocess: "Vi är olika!," "Vi är en familj!" och "Vi har ett kontrakt!". Dessa antaganden blev organisatoriskt överspelade och starkt hotade av de reformer som genomfördes från år 2005 och framåt men utgör fortfarande element av organisationskulturen