Inte utan min Nalle är en berättelse om hur ett barn kan uppleva livet och omvärlden när vuxenvärlden inte finns där. Det är en verklig historia, det är min historia. Del ur boken: ”Jag satt vid bordet och åt smörgås och löskokt ägg. Jag tittade på och förundrades över den väldiga anslagstavelväggen bredvid mig. Vilken massa urklipp och lappar. Det var urklipp om allt möjligt, listor på sådant som ska köpas och göras, teckningar ja, allt man kan tänka sig. Det var lite mysigt att sitta där runt det stora bordet och titta på allt, det kändes lite hemtrevligt. Mina ögon for runt som flipperkulor och det var då jag såg URKLIPPET. Ett urklipp jag skulle avsky och fullkomligen hata under närmare fem år. ”Cecilia 10 år söker en mamma och en pappa” Cecilia var mitt fingerade namn i annonsen, det hade min ”socialtant” berättat för mig tidigare. Helt plötsligt kunde jag inte få ner en bit till, det var ju jag, det var min annons. Jag var utannonserad i tidningen”. Jag var fosterbarn. Fyra familjer. Fyra placeringar. Ensam, trasig och rädd. Hur gick det sen? Vilka tankar och känslor fanns? Kan någon älska mig, innan jag åtminstone gillar mig själv? Kan man gilla sig själv om ingen annan gör det? Och varför var Nallen så viktig?