Del 3 av pinsamman Mamma, barnen och en ToyboyJag köper snask i litet större mängd än Toyboyen. Jag tror att han behöver mer snusk än snask. Om Toyboyen är hemma så måste jag dela med mej av pralinerna. Dock slipper jag dela med mej av skvallertidningarna, för så lågt har inte han sjunkit ännu, säger han, så att han förnedrar sej att läsa sådana. Vilken tur att jag har sjunkit så lågt så att jag kan tillåta mej denna lyx. När Toyboyen är ute i skogen och ränner så vilar jag mej i form, genom att ligga och bara göra ingenting. Jag skall bara öppna struplocket och låta bli att svälja den smälta chokladen så långsamt som det går. Det är inte så svårt om man får tro Toyboyen, för är jag inte snabb på något alls här i världen, enligt honom. Inte ens om jag skulle få låna hans höghastighetskalsonger. Det enda som jag agerar kvickt på i livet är möjligen att förbruka pengar. Det klarar jag av att göra i snabbare takt än vad som kommer inlevererat på kontot. På kvällen när Toyboyen kommer hem från älgjakten så berättar han att en av de andra i jaktlaget har en mycket bra jaktradio. Hur bra kunde den radion vara jämfört med andra? Jo, jaktkompisens radio hade så bra ljudkvalitet på högtalarna, så när älgen kom, så kunde han till och med höra när älgen fes direkt i radion. Och när jaktkompisen vred upp ljudknappen på radion, så kunde han från älgen känna fis lukten också.Toyboyen anser att vi är väldigt rättavisa jämlika i vårt förhållande, i synnerhet när det gäller bilkörning. Vi kör nämligen vår bil lika mycket påstår han. Han kör nämligen till alla fester dit vi är bjudna och jag får köra hem därifrån.Toyboyen eldar för att få upp värmen i sin stuga, men han är ganska snål med allt. Han påstår att han lägger in bara varannat vedträ för att dom ska räcka längre. Han har litet svårt att tåla skånska. Han vill att det skall finnas ett dialektfilter att använda då han hör skånsktalande på radioprogram. Ännu hellre önskar han att så fort att man inte talar dalmål i Tv apparaten, så borde det vara textat.