»I begynnelsen skapade Gud inte ordet. I begynnelsen var drömmen. Och i slutet var också endast drömmen. Gud visade sig för kvinnan i en dröm som liknade döden. Gud fann kvinnan i drömmen och sade henne: Om du går med på att leva baklänges, kommer du att kunna ge din käraste, som dog ung, livet åter. Hoppas bara inte för mycket ert möte där i korsvägen kommer att vara i ungefär tjugo minuter, inte mer. Sedan kommer han att gå vidare mot ålderdom, men du mot barndom.« Berättelser är korsvägar i tiden: där möter vi varandra, kort, innan vi åter skiljs. Där möter vi dem vi var, och dem vi är på väg att bli. För vi är aldrig färdiga. Alltid i uppbrott. Och våra berättelser är aldrig färdiga. De går aldrig jämnt upp. I Högvatten flätas några människoöden samman med varandra genom huvudpersonen Ievas liv. Maken Andrejs. Älskaren Aksels. Dottern Montas. Föräldrarnas. Broderns. Alla de andras. Scenen är ett turbulent, fattigt, nyfött Lettland och Högvatten är en våldsam, mörk och skimrande tillitsfull undersökning av hur vi lever, i vår egen berättelse och i varandras. Inga Abele, född i Riga 1972. Prosaist, poet och dramatiker. Romandebut 2001 med Elden väcker ingen (på svenska ifjol). Högvatten från 2008 är hennes andra roman. Översatt från lettiska av Juris Kronbergs.