Vår civilisation är inte den första. Den föregicks av en både tekniskt och andligt mer högtstående civilisation, men den gick under. Det finns alltid ett glapp mellan två civilisationer. En tid när arkeologerna inte kan finna några artefakter. När allt tycks vara bortsopat. Det är endast de stora monumenten i form av stabila byggnader såsom pyramider, som kan bestå under tider av stora katastrofer. Men det finns människor som överlever. De kämpade på med sitt vardagliga liv och byggde mödosamt upp en ny civilisation. Redan efter en generation hade mycket av den kunskap och teknik som funnits glömts bort. Allt som eventuellt var skrivet på papper eller pergamentrullar försvann, endast det som var nedtecknat på sten eller lertavlor blev kvar. Inget av det som beskrivs i GLAPPET tiden mellan två civilisationer, har tagits upp i våra historieböcker. Kyrkan och den akademiska världen vill inte kännas vid den här tidsperioden utan har mörklagt den. De har valt att låta oss tro att mänskligheten har skapats av en styrande gudom för några årtusenden sedan och att jordens hälsotillstånd ligger utanför vår egen påverkan. En farlig lögn som visar sig ohållbar i dag när så mycket av forntidens sanningar uppenbaras. GLAPPET tiden mellan två civilisationer visar, att det är dags att glömma kyrkans och vetenskapens bigotta världssyn. Vi måste själva ta ansvar för vår egen civilisations fortlevnad.