År 1979 genomfördes under beteckningen Plan Laboral ett omfattande arbetsrättsligt reformprogram i Chile. Reformerna var ett viktigt led i det genomförande av idéerna hos den starkt marknadsstyrda neoliberala s.k. Chicagoskolan som ägde rum under Auguso Pinochets ledning. Reformerna har liknats vid en revolution och innebar bl. a. att tidigare regler om anställningstrygghet sattes ur spel och att facklig organisering och kollektiva förhandlingar försvårades. Regeringen Aylwins tillträde 1990, och den demokratiseringsprocess som därmed inleddes, förutsattes allmänt innebära genuint nya förutsättningar och möjligheter. I regeringsprogrammet ingick också en omarbetning av arbetsmarknadens reglering. Chile brukar nämnas bland de s.k. NIC-länderna (Newly Industrialized Countries) och tillväxttakten i ekonomin är hög. Svensk industri har efter demokratins återinförande visat en omfattande investeringsvilja i chilenskt näringsliv. Det stora engagemanget i Chile under och efter militärkuppen har vidare lett till att det bland många svenskar finns ett allmänt intresse att följa den chilenska utvecklingen. Den chilenska arbetsrätten är emellertid framför allt av intresse ur principiell synvinkel. Utvecklingen mot det s.k. postfordistiska samhället i industriländer världen över leder till krav på en ny och mer flexibel arbetsrätt än den traditionella. De socialistiska planekonomiernas fall har givit marknadstänkandet en i det närmaste total hegemoni, som också påverkat föreställningarna kring arbetsrättens optimala utformning. I det föreliggande arbetet inramas beskrivningen av den chilenska arbetsrätten och dess reformering av en allmän diskussion om den traditionella, den neoliberala och den framtida arbetsrättens förutsättningar. Ann Numhauser-Henning är professor i civilrätt vid Juridiska Fakulteten vid Lunds universitet.