Maria ska botas från tarantaspindelns bett. Därför har hennes familj skuldsatt sig för att betala musikerna. Musikerna är boten. Hon ligger på magen, vaggar med huvudet till rytmen från tamburellon. Sedan reser hon sig och börjar dansa. Musiken och dansen kan pågå i dagar. I pizzica tarantata finns ingen vila, allt är snabbt, obönhörligt, en intensitet som kan väcka de döda, de gamla andarna, den namnlösa historien om seklens lidande och smärtor.

Halvön Salento utgör klacken på den italienska stöveln, längst ner i söder. En region med småbönder, lantarbetare och fåraherdar, oliver, vin och tobak, präglad av svåra sociala och ekonomiska förhållanden. Här fanns en rik tradition av folkmusik: arbetssånger, kärlekssånger, pizzica och tarantismo.

När norra Italien efter andra världskriget industrialiserades i rask takt skedde en stor emigration från de södra landsändarna. Folket i Salento skämdes över det fattiga liv man levt. Man skämdes över tarantismo, över sångerna som sjungits på fälten och festerna. Så försvann sångerna, pizzican, musiken och dansen.

Men sånger kan ta nya vägar idag hörs den salentinska folkmusiken åter i hela Italien och pizzicaband turnerar runt om i världen. I Sverige är denna musik dock fortfarande märkligt okänd.

Sten Björnulfson, född 1948, har tidigare skrivit fyra romaner, senast Rösterna i Skogen, samt pjäser för scen och radio. Han har gjort musikdokumentärer och program för radio om traditionsmusik med fältforskning i Italien, Indien, Mellanöstern och Grekland. Italien är en livslång erfarenhet.