Industriarbetarnas kunskap och kreativa förmåga betraktas som en nyckelfaktor i företagens konkurrensförmåga. Att effektivisera arbetsmetoder, maskiner, verktyg m m är inte enbart en uppgift för specialister utan idag förväntas även arbetarna delta i denna process, t ex genom organiserad förslagsverksamhet. Är förslagen användbara ersätts förslagsställarna med en summa vars storlek är kopplad till förslagets användbarhet och dess ekonomiska värde. Efter en tillbakablick på förslagsverksamhetens historiska rötter, med början i tyska storföretag i slutet av 1800-talet, behandlar Hjelm förslagsverksamhetens utveckling i Sverige. På LO:s inititativ blev från och med 1940-talet förslagsverksamheten en del av det avtalsreglerade samarbetet som inom företagsnämnderna förekom i de flesta av landets större företag. Senare, under 1980-talet, satsade många svenska företag på organiserad förslagsverksamhet, delvis beroende på att den med framgång användes i japanska företag. I boken analyseras förslagsverksamheten vid två västerbottniska företag och de närmare tolv tusen förslag som lämnades in åren 1947-1989. Jonny Hjelm visar bl a hur stora de utbetalda ersättningar till förslagsställarna var, och hur förslagsverksamheten vid ett av företagen -- Rönnskärsverken -- resulterade i betydande besparingar. I ett vidare perspektiv visar Hjelms arbete hur arbetares och tjänstemäns aktiva och personliga medverkan i det svenska näringslivets tekniska och ekonomiska utveckling kommit att organiseras genom förslagsverksamheten.