Som finlandssvensk författare i mitten av 1900-talet sticker Anna Bondestam (1907-1995) ut. Hon kommer från arbetarklassen, är österbottning, aktiv socialdemokrat och kvinna - i en tid då de flesta finlandssvenska författare har en helt annan social bakgrund. Bondestam skriver epik och skildrar bygdernas människor under en period då modernism och självspegling var i ropet.

Utåt sett går det bra för Anna Bondestam; hennes böcker trycks i stora upplagor, recensenterna är förtjusta och hon prisbelönas. Ändå känner hon sig som en outsider. Hon upplever att hon inte passar in, att hon inte hittar en roll som överensstämmer med hennes ambitioner och mål. Inom den finlandssvenska arbetarrörelsen hyllas hon för sin insats som dess historietecknare - men i salongerna upplever hon sin politiska hemvist som en belastning.

Fem bitar bildar stommen för bilden som Pia Heikkilä tecknar av Anna Bondestam: hennes lyskraftiga föräldrar, banden till Jakobstad, uppväxten inom socialdemokratin, den intellektuella läggningen och klassresan. Slutresultatet blir en livsberättelse som fascinerar, trots att Bondestams liv ytligt sett saknar spektakulära skeenden eller färgstark dramatik. I stället tolkas Anna Bondestams personliga utveckling mot fonden av de politiska och sociologiska förändringsmönstren i 1900-talets Finland.