Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907.

Svartkonsten (1906) demonstrerar författarens revoltbehov. I denna diktsamling tar Hansson sikte på att avslöja Europas politiska och kulturella förfall. Här synliggörs också författarens paranoida fantasi, såtillvida att han föreställer sig att det existerar ett hemligt förbund av potentater, vilka har utövat oförrätter mot hans hustru, författaren Laura Marholm.

Delar av Svartkonsten trycktes i Folkens visor (1911). Här återfinns verket i sin helhet tillsammans med de dikter som i övrigt ingick i samlingen.