Svenska Humanistiska Förbundet värnar om de humanistiska vetenskaperna och forskningen i samhället. Det är av allt större vikt när olika mer eller mindre populistisk och ytlig ”googleinformation” får så stort spelrum, eller att humaniora, inklusive museernas föremålssamlingar, används för att – med eller utan avsikt – stödja fördomar och stereotyper och en förenklad historieskrivning. Boken behandlar inte insamlingsstrategi, representativitet eller utformning av utställningar och annan informerande verksamhet. Istället betonas vikten av sakkunskap och ämnesexperter på museerna. Museerna har och måste ha vetenskapliga uppgifter. Det finns aldrig någon motsättning mellan rimlig insamling, vård av samlingarna och kunskapsproduktion utifrån samlingarna å ena sidan, och utåtriktad informativ verksamhet å andra sidan. Tvärtom, utan kunskap – inga vederhäftiga och intresseväckande utställningar, som uppmanar till reflektion och nya frågor och tankar. Med exempel från stora och små kulturhistoriska museer visar de sexton författarna betydelsen av djup och ingående kunskap för att förstå och tolka vårt förflutna med föremålen som spårelement, vare sig det gäller romerska mynt, trasiga barnkläder, cyklar eller mässhakar, enstaka föremål eller större samlingar. Indirekt finns en kulturpolitisk avsikt. De kulturhistoriska museerna i fortsättningen får de resurser som krävs for en seriös och kunskapsproducerande verksamhet.