Det var inte ens en mardröm, av den enkla anledningen att den här situationen inte hade figurerat i hans medvetande under hela hans livstid. Han skulle ju bara ha en utekväll med grabbgänget, han ångrade bittert att han inte hade stannat hemma i stället. Grubblerierna gick inte över, hur man över huvud taget kunde gå från en utekväll med grabbarna till att bli dömd till fängelse, han förstod ingenting. Han hade ju bara försvarat en kvinna på stan som blev misshandlad, skulle man dömas för det, i hans värld var det ju bara riktiga kriminella som satt inne, inte en medelmåtta som han själv. Och hur skulle det bli med det kommande frieriet som han hade planerat, skulle hon över huvud taget finnas kvar för honom under tiden som han satt inne. Han visste varken ut eller in, och det som bekymrade honom mest var, kommer han att överleva där inne, inne på kåken?