Levnadsstandarden i Sverige är beroende av landets konkurrens- och utvecklingskraft. Vanligtvis kopplas denna ihop med kunskapsnivån, forskningen, produktiviteten eller villkoren för entreprenörskap. Om detta finns en redan omfattande litteratur. Den här partsobundna boken handlar däremot om hur Sverige möter framtiden genom att satsa på samordning, samarbete och kompetens. Boken tar upp frågor som ligger inom områdena samhälle-politik och verksamhet-styrningsfilosofi. Allt oftare måste dessa områden behandlas tillsammans eftersom beroendet dem emellan ökar.   När specialiseringen drivs längre, världen blir mer sammanvävd och omvärlden kommer närmre är följderna av detta ett ökat behov av samverkan, dvs. samordning och samarbete. För att samverkan skall kännas naturlig fordras att relationen och inställningen mellan människor speglar en samhörighetskänsla mellan dem och att det finns en tilltro till varandras förmåga. Förutom förmåga till samarbete kommer en bra samverkan att främst ställa krav på förmågan att prioritera, lära och utveckla. Många verksamheter är dessutom beroende av att det byggs goda och hållbara personliga relationer även när det är stora skillnader i den personliga bakgrunden.    Kompetens, som innebär att kunskaper har ett mervärde, utvecklas ofta genom att andra är förebilder. Om kompetens likställs med kunskap vinklas kompetenssatsningarna fel. Även om kompetens förutsätter kunskap är det kompetensen och inte kunskaperna som har störst betydelse i konkurrensen.   Snabbare förändringar i omvärlden gör det nödvändigare att ha genomtänkta strategier för att möta framtiden. Denna bok skall väcka intresse för samverkansproblem och förståelse för möjligheterna till bra samverkan mellan människor men också mellan mål. Boken är fylld av konkreta erfarenheter och praktiska synpunkter. Ytterst handlar det dock om att kunna förena individualism med samverkansambitioner. Om detta misslyckas underbyggs segregationen i samhället med negativa konsekvenser för alla.   Centralt för att förbättra och förstärka Sveriges konkurrens- och utvecklingskraft är dels den personliga förmåga hos anställda och företagare som utnyttjas för en bra samverkan, dels en genom denna förmåga utvecklad samverkanskultur på verksamhetsnivån, dels en traditionell konsensuskultur hos samhällsmedlemmar som ställer krav på samhället. På samma gång påverkas mångas livssituation positivt och hotet om en ökad segregation minskar.