Boken ger en fyllig beskrivning av den kinesiska litteraturen från den siste kejsarens dagar, manchurepubliken, till Mao, kulturrevolutionen, fram till idag. Vi får veta att Manchuväldets fall 1911 bl. a. medförde att talspråket och inte som förut det klassiska kinesiska skriftspråket lärdes ut i skolorna och blev det språk som nu också författarna använde sig av. Man började också skriva om kvinnor och barn. Det hade knappast förekommit i litteraturen tidigare. Den kinesiska litteraturens dramatiska utveckling speglar landets, och författaren är mån om att framhålla sambandet. Det gamla kina var en sluten värld som inte öppnade sig för omvärlden förrän långt in på 1900-talet. Här får vi möta de främsta författarna och deras verk som i många fall finns översatta även till svenska.