För ett sant Bacchi barn som Johan Anders Wadman (1777-1837) var den bärande tanken att finna ut hur man "utrotar törsten från världen", som han skriver i ett av de glada tal som hölls under Par Brikoll-sällskapets möten i Göteborg. I "Om vingudens gåvor" får vi också reda på att det är de rikas fel att Bacchi löfte till människorna om överflöd, utrotad hunger och stillad törst inte infrias: "vinet blev rarare, folkmängden hade ökats och vinet räckte ej mer till för de fattiga. Då var gärdet uppgivet för de rikas debauche. Vad alla dela med dem, det smakar dem icke särdeles, men vad de blott mäkta åstadkomma med stora medel, det kostsamma, det fika de efter att överlasta sig med."
Wadman bröt mot sin tids normer med sitt oanständiga språk och sina satirer över penningävlan och utmärkelser. Föga anade han att hans dikter som länge bara cirkulerade i handskrivna småhäften skulle bli tryckta om och om igen långt efter hans frånfälle. "Han skulle vara rikets trubadur nummer ett om han råkat vistas i huvudstaden", skriver Torbjörn Säfve i "Fritänkarna - Alternativ svensk litteraturhistoria" (2014). Med denna nyupplaga vill vi hedra den bortglömda skaldens minne. Boken "Klang, Bacchi barn!" innehåller bl.a. Herman Bjurstens Levnadsteckning från 1855, ett stort urval ur Wadmans dikter, tal hållna inför Par Brikoll-sällskapet i Göteborg mellan åren 1817 och 1827 samt musikbilagor till tio av hans mest populära visor, som "Min lilla vrå bland bergen", "Bålen" och "Svart och vitt".