Utifrån den livskris Anders drabbades av när han blev elöverkänslig har han här samlat sina erfarenheter, tankar och frågor kring livet och inte minst det gudomliga i det.

Anders har ett mycket poetiskt språk och svingar sig mellan högt och lågt på ett svindlande sätt, i vissa stycken kan texten liknas vid en meditationsbok och han är inte rädd för att vara lite svår. Det här är inte en bok att läsa för att stänga av hjärnan vid sänggående eller som förströelse, utan en bok som på ett personligt sätt berättar om hans upplevda teologi, från kris och stunder av tvivel och framåt mot klarhet och helande. Eller kort sagt, från ångest mot salighet.

Anders blev år 2009 blev svårt elöverkänslig. Han fick lämna sitt arbete som nätverks- och datatekniker och drabbades av en djup livskris.

Efter studier vid och examen från Teologiska Högskolan i Stockholm ordinerades Anders i maj 2015 till pastor i Equmeniakyrkan.

När han till slut erkänt för sig själv att han var elöverkänslig, byggde han sig bokstavligen en helt ny tillvaro utan alla de bekvämligheter vi så ofta tar för givna och lever nu i ett 15 kvadratmeter stort torp. På tomten uppförde han också utifrån en vision i en meditation ett litet kapell som fick namnet Väntans Kapell.

I kapellet ges tankar både luft och motstånd så att de kan slipas i ett aktivt väntande. "Att vänta är för mig inte något negativt ", säger Anders, "utan istället en positiv om än svår väg mot något mer helt."