Huvudpersonen i Matilda Gyllenbergs debutroman har fått mycket av livet, men känner sig ändå lurad. Hon iscensätter en tjusig tillvaro för sig själv, sin man och deras omhuldade dotter, i ett hus som hon försöker renovera och inreda till perfektion. Men bakom villaområdets vackra fasad döljer sig besvikelser, svek och, ska det visa sig, en märklig hemlighet. Varför vill hennes grannar aldrig tala om det förflutna? Vad döljer sig i husbolagets protokoll, som hålls hemliga för de boende?

Berättaren verkar stundtals balansera på gränsen mellan skarpsynthet och vansinne, isolerad inom hemmets trygga men underligt kvävande väggar. Och när hon får tag i en gammal dagbok blir hon allt mer besatt av områdets förflutna.

Vem var kvinnan som dök upp i husbolaget tillsammans med sin sjuåriga son, bara några år efter att husen byggdes? Hon hette Hild, kom utifrån, och hon flyttade in i en husvagn i skogsbrynet. Men vad hände egentligen med henne, och med hennes son?

På ett koncist språk och med skarp blick för detaljer vävs familjevardagens monotoni samman med det förflutna, och allt mer skrämmande händelser uppdagas.

Det lungsjuka huset är en berättelse om instängdhet och om förväntningar utifrån och inifrån. Om att bo inne i sig själv som kvinna. Om att slitas itu av behovet av trygghet och längtan efter frihet. Och om att tiderna inte har förändrats så mycket som vi kanske önskar.