I boken beskriver doktor Grahn nära 400 patienter som i läkarjournalen fått diagnoskoder som "misstänkt amalgamsjuka", "amalgam, bättre efter sanering" och "amalgam, tveksamt samband". Flertalet av dessa kom till mottagningen på remiss från läkare och tandläkare i Norrbotten medan resterande patienter sökt själva utan remiss. För dessa patienter visas utdrag ur journalen av initiala och vissa uppföljande anteckningar som visar sjukhistorien och det närmaste förloppet. Anteckningarna är avidentifierade för att inte enskilda personer ska kunna kännas igen. Förutom anamnesen finns även preliminär bedömning med och i vissa fall även en kommentar eller reflexion av mer allmän karaktär. Inledningsvis presenteras i några kapitel den kunskapsbakgrund som verksamheten byggt på. Dessutom beskrivs avtalet med Norrbottens läns landsting och hur det praktiska mottagningsarbetet lagts upp, liksom utredningsgång och behandling av dessa patienter. Syftet är att i ett sammanhang presentera ett antal av dessa patienter, så att läsaren ska få en samlad bild av mångfalden men samtidigt också enhetligheten i besvärsbild hos dessa patienter. Förhoppningsvis ska dessa sjukhistorier, tillsammans med faktasammanställningen, öka förståelsen för detta problemområde så att flera patienter med dessa hälsoproblem ska kunna få hjälp i den ordinarie sjukvården. Docent Bo Nilsson (tidigare i Uddevalla, numera ålderspensionär) som är en av landets mest kunniga bland läkare, när det gäller amalgamsjuka, skriver så här i en kommentar om boken: "Den är fantastisk och arbetet med patienterna som ligger till grund för den är likaså särklassigt. - - - Särskilt de svåra åren då det lilla antal läkare som försökte hjälpa klämdes mellan de lidande och de som framhärdade med att ‘vetenskapliga bevis saknas‘ - och följaktligen skulle man inte göra någonting." Målgruppen för boken är studenter under läkarutbildning, lärare på medicinfakulteterna (flera olika discipliner berörs), samt läkare ute i praktisk verksamhet, som inte fått ta del av denna kunskap under utbildningen. Dessutom torde det finnas ett stort intresse bland de drabbade patienterna och inom patientföreningen Tandvårdsskadeförbundet, som behöver ökad kunskap för att kunna argumentera för sin sak bland doktorer som ännu inte följt med i det paradigmskifte som pågår.